23 april 2011

Påskbekännelser

Tre av våra fem förbrukningsbatterier har avgått i pension. De var förbrukade. I vår besparings- och förbättringsiver (läs: vinstmaximerande åtgärd) har vi bestämt att minska den tjänstgörande styrkan meddelst naturlig avgång och att inte ersätta de avgående med nya, förutom ett, då vi bedömer att de kvarvarande ska ha kraft nog att försörja fartyget med nödig el. Ja, vi inte bara bedömer det, vi förväntar oss det och det har vi tydligt påtalat i en givande dialog med berörda parter.

Jag undrar bara om de borde ha avtackats med tillfredsställande pension för lång och trogen tjänst och i tidens anda med saftig bonus, istället för att kastas på sophögen för destruering som icke längre behövliga?



I dessa tider av fler sofistikerade och arbetsbesparande utensilier, är vi motvalls och demonterar viss utrustning i stället. Det främjar det enkla livet, ehuru det kan tyckas mer arbetskrävande vid en första betraktelse, för färre saker behöver underhåll- och reparationsinsatser. Det ger mer tid över för hängmattan. Utöver detta ger frånvaron av de större utensilierna, till exempel TV, varmvattenberedare och duscharmatur, mer utrymme för annat som är förknippat med segling såsom segel och för förströelseändamål, böcker.


Varmvattenberedare...
...demonterad



Numera värmer vi lite vatten som vi häller i en duschsäck, en dylik som är svart på ena sidan och i teorin värmes upp av solens strålar (Ha! vid sydligare breddgrader möjligen!), riggar upp den i ställningen för sittbrunnstältet och duschar lika bekvämt som förut. Frånvaro av TV betyder utebliven förnyad kanalinställning vid byte av vik och det i sin tur befrämjar fortsatt fridfull stämning ombord. Ugnen har fått ändrad tjänstgöring till förvaringsplats för allehanda främmande redskap en kvinna en kock nyttjar i sin domän och skulle inte vara kvar, om det inte hade krävts en snickarinsats för att fylla dess plats med något i trä som harmonierar med resten av pentrymöbeln. Då jag varken innehar förmåga eller tid (hängmattan kräver ständigt min närvaro) att utföra detta arbete, avstår jag.

Däremot harvar jag framgångsrikt vidare med nåtningen. Då och då.

0 kommentarer: